Hur svårt kan det vara att hålla sina nyårslöften?

Jag brukar aldrig avge några nyårslöften, men i år var det dags för ett enda. Ett löfte som borde vara ganska enkelt att hålla. Jag lovade inte att gå ner i vikt, ej heller att motionera mera. Rökningen har jag lagt av med för längesen, och ett glas vin ibland vill man ju inte gärna avstå. Nej, bara detta enda löfte att ha på mig stegräknaren varje dag. Jag tänkte att det manar ju i alla fall på en lite att inte sitta och päsa i soffan hela tiden. Sagt och gjort, igår var det dags att infria mitt nyårslöfte, och stegräknaren åkte på byxlinningen innan jag klev på bussen till den stora staden Borås för att shoppa loss lite med yngsta dottern. Nu var det tyvärr så att byxlinningen korvade sig lite lite mer än den gjorde före jul, så räknaren var lite svår att få att sitta på. Så när jag hoppade av bussen och stolt skulle visa dottern att jag minsann höll mitt nyårslöfte, så hade den f-e stegräknaren fallit av på bussen!
Tja, ingen större skada var skedd, svärsonen meddelade att det fanns hundratals av dom på Claes Olsson, dit vi ändå skulle, så jag inhandlade en ny tjusig sak och tänkte att problemet var löst. Det var en fantastisk manick jag hade köpt! Nu följer en lista på allt man kan använda denna mackapär:
1. stoppur
2. Kaloriräknare(kommer ej att användas)
3. steglängdskontroll
4. radio
5. öronsnäckor till radion
6. stegräknare(som tur var)
7. ÖVERFALLSLARM (så kom an alla bovar! jag är inte rädd!)



Det där med överfallslarmet blev jag minsann varse ganska snart. Det satt ett litet gulligt snöre på stegräknaren, och det räckte att jag bara pillade lite på den, så började det tjuta nåt alldeles kopiöst. Inte visste vi hur vi skulle få stopp på eländet, så det tog en stund av panik innan vi förstod vad det var och hur vi skulle stänga av det.

Nåväl, sen satte vi igång vår shoppingrunda på riktigt. Stegräknaren satt så snällt på byxkanten utan att ramla av, men pinsamheters pinsamheter! Inne i ett provrum kom jag åt det där rackarns snöret igen, och det började tjuta på Kapp-Ahl! Antagligen trodde väl folk att jag var ifärd med att stjäla den där skjortan jag provade. Dottern däremot hon hade väldigt roligt. Så klart. Då gav jag upp och stoppade den rackarns prylen i väskan. "Jag börjar i morgon istället" tänkte jag. Men idag! Nu skulle nyårslöftet förverkligas. Då har batteriet tagit slut och stegräknaren är döden död. Det var väl ett gammalt batteri som hade hängt länge i den där förpackningen och nu måste jag gå och köpa ett nytt sånt där litet pluttbatteri för 80 kronor eller vad dom nu kan kosta. MEN JAG GER INTE UPP! NYÅRSLÖFTEN ÄR TILL FÖR ATT HÅLLAS!