Ibland är livet skönt

Nej, det kan inte vara meningen att man ska sitta vid datorn och blogga när hängmattan gungar inbjudande mellan två björkar, när deckaren man läser är lagom spännande och när Galtasjöns vatten är svart och ljummet och trollsländor fladdrar omkring näckrosorna och skräddarna hoppar på vattenytan och vårt alldeles egna storlompar kavar runt och dyker ner lite då och då för att få sig lite att äta. Men nu är jag hemma en liten stund och sköter om måstegrejer, så då blir det lite granna skrivet i alla fall. Skulle förstås ha ett foto på allt det ljuvliga, men det är alldeles för jobbigt att ta kort också. Det får bli en annan gång. Förresten så undrar jag om det finns nån som läser detta som kan hjälpa mig och tala om hur jag ska få med kommentarer från "anonym" så att andra än bloggare kan kommentera? Jag såg att "Enkrumilur" har det på sin bloggsida.
Nu väntar mer njutningar så jag hinner inte skriva mer...

En svärmor, vad är det?

Vad är en svärmor? Jo, det är ju en människa av det kvinnliga könet som har levt såpass många år att hon har hunnit göra ett eller flera barn som har blivit vuxna, gett sig av hemifrån och skaffat en partner. Alltså, själva grejen att bli svärmor kan inte en svärmor styra. Det är ju andra som fixar till åt henne så att hon blir det. Plötsligt är hon bara svärmor och med det följer genast en hel del saker. Blir det aldrig så lite konflikter eller problem i familjen, så har man ju en syndabock klar genast! Praktiskt och bra. Svärmorsproblem heter det. Vem har nånsin hört talas om svärfarsproblem? Eller son-dotterproblem? Eller svärson-svärdotterproblem? Nej, naturligtvis inte. Svärmorsproblem var ordet. Utan att hon kanske ens har hunnit fatta att hon är svärmor.
Svärmödrar! Upp till kamp!

Det är skönt att vara lite småilsken ibland. Fast nu räcker det på ett tag. Solen skiner och jag är ledig och ensam hemma och råder själv över hela livet. Skönt!
Snart ska jag hälsa på min trevliga svärdotter och ta en kopp kaffe där. Det blir skoj.

Så. Då var biffen både tillagad och uppäten. Maken har gett sig iväg med dotter och måg och jag är alldeles ensam och kan koncentrera mig på min nya bloggarhobby. Det som jag har tänkt att jag vill skriva om är om en del ord som jag tycker att vi borde få bort ur folks vokabulär. De ord som jag tänker på är såna som kärringstopp, svärmorsproblem, klimakteriekärring, tantvarning mm. Jag är övertygad om att det finns många fler ord som används stup i kvarten om oss som har funnits ett antal år på jorden och inte har nåt som dinglar mellan benen. Det värsta är att vi använder de här orden själva också! Utan att tänka på det! Hur ska vi kunna ändra på sakernas tillstånd, dvs att tjejer över 50 räknas som såna man kan ha som dörrmatta, om vi inte byter ut de där fåniga orden.
Döm om min förvåning när jag hörde en av mina döttrar, en alldeles underbar förtjusande dotter med stor portion integritet och skinn på näsan och feminist ut i fingerspetsarna, utbrista när hon fick stopp på bilen efter ett rödljus: Där fick jag ett kärringstopp!
Aj aj aj. Det duger inte! Det ordet har vi numera, både hon och jag och resten av tjejerna i familjen bytt ut mot gubbastopp. Man kunde naturligtvis använda nåt annat bra ord, som mannagrynsstopp eller skitungestopp eller karriärsnubbestopp. Det spelar ingen roll. Men kärringstopp kan väl vi stolta kärringar sätta stopp för! det finns bra varianter på dom andra orden också. Tar gärna emot bra förslag. Nästa gång jag skriver tänker jag utveckla det där med svärmorsproblem lite mer.

Så är man en bloggare då.

Det har man ju funderat på ett tag. Tänk att jag blev före syrran med detta! Det var mycket ansträngande att ordna till den här bloggen, så därför orkar jag inte skriva några kloka tankar just denna minut. Dom kommer sen, tror jag. När det rinner till. Men nu ska jag gå och göra Biff a la Lindström så medan jag skär rödbetor så kommer dom nog.