Åh, älskade Örbyskolan!

I går var det bokkalas på Örbyskolan. Ja, dvs i Örbyhallen, eftersom man inte behagade bygga någon aula när det storslagna F-9 projektet drog igång. Det har inneburit fruktansvärt mycket jobb med scenriggning och ljussättning när skolan ska ha storsamlingar och föreställningar av olika slag. Och det har man ofta! Och man har högklassiga föreställningar det kan jag tala om!



I går var det alltså dags igen för det årliga bokkalaset, och fastän jag känner att skolans värld blir alltmer avlägsen för mig för varje månad som går, så var det ju inget evenemang som jag för allt i världen ville missa. Och jag blev inte besviken!



Jag fick uppleva ett fantastiskt engagemang från lärarna, underbara elever från alla åldrar som bjöd på sig själva i sång, musik, dans och inte minst en fenomenal mannekänguppvisning av niorna. Massor med arbete hade de alla lagt ner för att det skulle bli bra, och inte minst publiken var underbar när man uppmuntrade och applåderade allt som rörde sig.



Temat i år var serier och eleverna hade röstat fram bästa serien. Inte särskilt förvånande kanske att gamle Kalle Anka drog flest röster. Han håller ännu tydligen

Detektiverna Dupont & Dupont var konfrencierer( stavade jag rätt nu?) med stor bravur och Från Tintins värld fick vi träffa ytterligare figurer.

Tack alla för att jag fick vara med! Jag hoppas att Annika och Peo som har slitit mest njuter idag av att allt gick bra.

När hela föreställningen var slut var man varm inne i själen! Man talar om att man ska ha frihet att välja skola och det är det många som gör också. Hur någon människa med fullt förstånd kan välja bort att ha sina barn på Örbyskolan och skicka dem till andra skolor, det har jag mycket svårt att förstå. Heja Örbyskolan!! Ni är bäst!! Och ni som är kommunens beslutsfattare, låt bli att rasera skolorna! Vi har inte råd med det. Räcker inte pengarna? Höj skatten! Visa att ni är kompetenta att fatta kloka beslut! Det hjälper inte att det blir bättre sen för de elever som är i skolan nu. Deras liv går inte i repris!



Jaha, efter denna härliga upplevelse gav jag mig cyklandes av till vårt kära Stenbäcken. Därifrån tog vi bilen till Galtasjön och årets första dopp. Brrrr... Men skönt. Vi tyckte att vi såg våra storlommar på långt håll. Men det kanske var ett önsketänkande.



Kvällen innebar grillning med våra nya trevliga grannar. SOMMARN ÄR HÄR!

Men vad är det här??

Jaha, så har man gått och blivit personlighetsförändrad på sista tiden. Jag som alltid har tyckt att jag har haft ett öppet sinne, koll på mina medmänniskor och nyfikenhet på det mesta i livet. Ack!! Det har blivit ändring!

Numera är jag den mest egotrippade som finns! I min värld finns bara min mage, min rumpa, mina points och gram som jag stoppar i mig. Potatis eller ris? Apelsin eller juice? kyckling eller kassler? smör eller margarin? Oj, var tog livet vägen?

Nathalie, du som verkar ha bättre karaktär än jag, hjälp!

Jag tror att jag på kort tid har blivit helt enkelt odräglig att ha att göra med!

Ska det vara så här när man vill bli smal och vacker? Då vete fasen....

Men ok, jag håller ut ett tag till. Bara inte alla i vänkretsen försvinner under tiden..

Den nya kvinnan talar

Det är spännande det där med att gå ner i vikt. Det är första gången i livet faktiskt som jag tänker i de här banorna. På ett sätt är det rätt roligt. Det ska bli spännande att se hur det går. Men jag blev inte så lite konfys häromdagen när jag lyssnade på Lotta Bromé i radion. Hon håller ju på med den där GI metoden. Grejen är den att NÄSTAN ALLTING som dom sa var precis tvärtemot det som dom säger på viktväktarna. Det var både potatis, ris, frukt, matfett och ägg. Jag började undra vad det är jag håller på med. Nåja, jag kan väl hålla ut denna veckan i alla fall, tänkte jag, så får vi se vad som har hänt efter den. HAHA! Jag hade gått ner 1,4 kg! Snart finns inte jag! För att inte tala om Claes som solidariskt räknar points och äter viktväktarmat. Hur ska det gå för honom?

Det nya livet har börjat!

Det här blogginlägget skrivs av en alldeles ny viktväktare. Börjar idag med det nya livet, som består av vägning, mätning och poängräkning. Låter det tråkigt? Nej, ännu har det inte blivit tråkigt, bara lite spännande. Dessutom är jag inte ensam med poängräkningen, utan jag har en synnerligen god vän med mig i detta. Målet med detta engagemang är: 1 att Andersson och Pettersson ska ha det bra och inte hålla på att krångla. 2: Att jag till den 26 september i år av en alldeles speciell anledning ska kunna köpa mig en klänning som jag tycker är fin i stället för en klänning som jag kan ha.
Visste ni förresten att man kan äta precis hur många apelsiner som man vill? Det blir bara 0 poäng. Men en lite fjuttig bulle får man betala med två poäng.

Lite konstigt är det kanske att precis den första dagen som man har börjat det nya"äta rätt och riktigt - livet" så sätter undertecknad igång att baka bullar! Men det berodde på att det regnade och att min stackars gubbe inte ska behöva lida för min skull. Han behöver ju inte precis viktväktarna om man säger så. Men det var ju tvunget att provsmaka, så där rök 2 points. Om dom var goda? - Jag har aldrig tidigare bakat så goda bullar. TYPISKT!

Man kanske ska ta och fånga dagen?

Lite ringrostig och trevande försöker jag mig äntligen på ett nytt blogginlägg. Jag har nämligen upptäckt en sak idag som jag vill dela med mig av till världen. Ja, ja! Jag vet att jag inte är först med denna upptäckt, Åsna har förstått det länge vill jag minnas, men annars så tror jag nog att inte så många vet det. Jag har nämligen upptäckt att det går mycket lättare att cykla om man har tillräckligt med luft i däcken! Och det har jag nu! Härligt!
Härligt är det också att Andersson och Pettersson tycker att det är ganska ok att jag vevar på tramporna lite grand.
Finns det fler härliga saker? Till exempel att närstående sjuklingar frisknar till, att potatisen är i jorden, att Stenbäcken ligger i ett hav av vitsippor och att solen har skinit hela veckan. Det är nog dags att ta till en klyscha - Fånga dagen!