onsdag 31 oktober 2012

Ett viktigt inlägg i jämställdhetsdebatten

Fyra hönor och en tupp










heter en härlig bilderbok av Lena och Olof Landström.

I den lilla hönsgården råder lugn och frid. Hönorna pickar omkring i fred och samförstånd, medan tuppen håller sig mest för sig själv med sina viktiga projekt. Allt hade nog varit gott och väl, om inte hönorna retar sig lite på det orättvisa i att matrännan är så orättvist fördelad. De fyra hönorna har lika mycket plats tillsammans som tuppen har ensam! Försiktigt påpekar den modigaste hönan detta för tuppen, som blir topp tunnor rasande! Han går genast iväg och hämtar ett par tuppkompisar som ska hjälpa honom att sätta de uppstudsiga hönorna på plats.


Aj aj aj! Stackars hönsen! Här gäller det att ligga lågt! Fast dom vill i alla fall inte riktigt ge sig, så dom bestämmer sig för att åka på kurs. Där får dom lära sig en massa viktiga saker: Djupandning, uppburrning, röstövning och avslappning. Och så får dom arbeta i smågrupper!



Nåväl, med de nya rösterna och pondusen ser hönsen till att rättvisa skapas, frid råder åter i hönsgården och pullorna ser med upphöjt lugn på den lille tuppen som återgår till sina projekt.

Det här är en bok som jag uppmanar alla att njuta av. Mest tipsar jag den till den moderate riksdagsmannen från Ubbhult, Jan Ericsson. Han har varit i Ukraina som valobservatör, naturligtvis ett viktigt uppdrag. Då fick han träffa den fängslade  Julia Tymosjenko och vara med när hon la sin röst. Det var säkert en stor upplevelse och viktigt att han var där. Men hans kommentar i BT? Där säger han: Det är helt absurt att de är så rädda för en liten kvinnas inflytande.  Jaja, Janne, små kvinnor kanske både den ene och den andre borde se upp med!

söndag 28 oktober 2012


Här är Lennart. Han är en liten mullvad, tror jag. Lennart har minsann ordning på sig. Han kan göra jättemånga saker. Men allt han gör måste han ha skrivit upp på sin lista. Varje dag gör han en ny lista över vad han ska göra. Det är så bra, han får gjort allt han hade tänkt sig och han behöver inte oroas av en massa onödiga överraskningar. Ända tills han träffar Albert, som har flyttat in i lägenheten bredvid Lennart. Lennarts lista denna dagen består av två saker: 1. Vattna blommorna.2. Ta en promenad. På vägen ut stöter han på Albert. "Hej, jag heter Albert"! säger nya grannen. Nu blir det besvärligt för Lennart. Han skulle ju gärna vilja säga"hej jag heter Lennart", men det kan han ju inte för det står inte på hans lista...

Ungefär så börjar boken om Lennart och hans listor. Nu ska ju inte jag avslöja för eventuella bloggläsare hur det går i fortsättningen, men så mycket kan jag ju säga som att Albert minsann inte skriver några listor utan hittar på en massa spännande äventyr och låter liksom bara livet komma. Kanske han kan lära Lennart att våga spränga lite gränser och gå utanför det som går att kontrollera? Jag säger bara: Läs boken så får du se!
Själv är jag nog lite listmänniska när jag tänker efter. Kanske du också? Borde man kanske släppa kontrollen lite oftare?

En gränssprängarsak - vilket häftigt ord förresten, måste smaka på det en gång till! - Gränssprängarsak mmm...
I alla fall, en gränssprängarsak kan faktiskt vara att göra nåt helt ovanligt nästa gång man kommer till bibblan - strunta i deckarhyllan eller finkulturhyllan och ta en sväng till barnböckerna. Jag lovar att där finns det mycket livsvisdom att hämta. Och roligheter och sorgligheter och allt vad en människa behöver. En riktigt bra barnbok är egentligen inte bara en barnbok utan en människobok. Oh, så många människoböcker det finns i bilderbokshyllorna! Om du nu är en listmänniska så kanske du skulle kunna tänka dig att lägga till en sak på nästa lista: Låna en bilderbok på biblioteket! Lycka till! Börja gärna med "Lennarts listor" av Barbaa Bottner och gerald Kruglik. Illustrationerna står Olof Landström för.

torsdag 18 oktober 2012


Oj oj oj! Det här känns ovant! Snart två år sen är det som jag gjorde mitt senaste inlägg. Det känns ju liksom att om man ska drista sig till att skriva i sin blogg, så måste man ha lite kloka tankar att dela med sig av. De kloka tankarna har länge länge lyst med sin frånvaro, och inte är jag så säker på att dom har dykt upp nu heller, men plötsligt fick jag lust igen att utgjuta mig lite över livets trevligheter och otrevligheter, så jag gör ett försök att ta upp bloggandet ett tag igen.

Tänkte göra det med att berätta om författaraftonen som jag bevistade på kulturhuset i Borås i måndags. Det var syrran som lockade med mig, och eftersom den som skulle prata var en av mina absoluta favoritförfattare, nämligen Vibeke Olsson, så följde jag med. Sicken tur att man har en enveten syrra! Annars hade det väl blivit som vanligt för mig, jag hade läst om evenemanget i tidningen, tänkt för mig själv att det där skulle vara roligt att gå på, och så hade det inte blivit mer. Så dumt! Det är väl bättre att tänka: det där verkar skoj! Dit går jag! Så mycket mer saker man skulle få vara med om i livet då! Jag säger som Nalle Puh: " Om man bara säger "vi får se" så händer ingenting någonsin!"

Nå, i alla fall så hamnade jag på teaterns lilla scen och fick en alldeles underbar timme med Vibeke Olsson. Hon berättade om sina böcker, hur dom hade kommit till, om hennes research(hoppsan! blev det rätt stavat?) och om många tankar kring det som hon hade skrivit. Mycket historiska romaner har det ju blivit, främst om romartiden och andra världskriget, men till min stora lycka har hon börjat med en ny romansvit, som jag inte ens hade koll på. Tre böcker har hon gett ut i en serie som handlar om sågverken i Sundsvall och industrialismens intåg i Sverige. Ja, det var så bra alltihop som hon sa, och hennes avslutande resonemang berörde mycket starkt, för hon talade så fint om folkrörelserna och deras betydelse för människorna. Och hon undrade mycket hur det ska bli med folkrörelserna i framtiden, när tidsandan är en helt annan med individualsimens intåg i våra liv och vårt samhälle. Ja, det var så bra allt hon sa. Nu har jag börjat läsa första delen i hennes nya serie. Sågverksungen heter den, och jag har hela romansviten framför mig! Härligt!