torsdag 18 oktober 2012


Oj oj oj! Det här känns ovant! Snart två år sen är det som jag gjorde mitt senaste inlägg. Det känns ju liksom att om man ska drista sig till att skriva i sin blogg, så måste man ha lite kloka tankar att dela med sig av. De kloka tankarna har länge länge lyst med sin frånvaro, och inte är jag så säker på att dom har dykt upp nu heller, men plötsligt fick jag lust igen att utgjuta mig lite över livets trevligheter och otrevligheter, så jag gör ett försök att ta upp bloggandet ett tag igen.

Tänkte göra det med att berätta om författaraftonen som jag bevistade på kulturhuset i Borås i måndags. Det var syrran som lockade med mig, och eftersom den som skulle prata var en av mina absoluta favoritförfattare, nämligen Vibeke Olsson, så följde jag med. Sicken tur att man har en enveten syrra! Annars hade det väl blivit som vanligt för mig, jag hade läst om evenemanget i tidningen, tänkt för mig själv att det där skulle vara roligt att gå på, och så hade det inte blivit mer. Så dumt! Det är väl bättre att tänka: det där verkar skoj! Dit går jag! Så mycket mer saker man skulle få vara med om i livet då! Jag säger som Nalle Puh: " Om man bara säger "vi får se" så händer ingenting någonsin!"

Nå, i alla fall så hamnade jag på teaterns lilla scen och fick en alldeles underbar timme med Vibeke Olsson. Hon berättade om sina böcker, hur dom hade kommit till, om hennes research(hoppsan! blev det rätt stavat?) och om många tankar kring det som hon hade skrivit. Mycket historiska romaner har det ju blivit, främst om romartiden och andra världskriget, men till min stora lycka har hon börjat med en ny romansvit, som jag inte ens hade koll på. Tre böcker har hon gett ut i en serie som handlar om sågverken i Sundsvall och industrialismens intåg i Sverige. Ja, det var så bra alltihop som hon sa, och hennes avslutande resonemang berörde mycket starkt, för hon talade så fint om folkrörelserna och deras betydelse för människorna. Och hon undrade mycket hur det ska bli med folkrörelserna i framtiden, när tidsandan är en helt annan med individualsimens intåg i våra liv och vårt samhälle. Ja, det var så bra allt hon sa. Nu har jag börjat läsa första delen i hennes nya serie. Sågverksungen heter den, och jag har hela romansviten framför mig! Härligt!

2 kommentarer:

Skogsviola sa...

Så bra att du skrev om Vibeke, då slipper jag. Jag hade världens upplevelse på teatern igår igen. Evigt ung satt perfekt. Så nu kan jag gå direkt på den i bloggen. Men jag undrar: har du länkat ditt inlägg till fb. Jag såg inte funktionen på din blogg. Om du länkar, kan jag dela vidare!
Kram och tack för en mysig kväll!

Gun-Britt Persson sa...

Böckerna om Sågverksungen är jättebra, så du har några härliga lästimmar framför dig!