Stora skrytbloggen

Jaha, så var pippitröja nummer 3 färdig. Så här fin blev Alva i den. Ja, ja. Vän av ordning kanske har invändningar och tycker att den är lite för stor. Då känner hon eller han inte Alva, för hon vill ha stora tröjor. Så det så. Jag behövde bara ta tre kort innan jag fick leendet som jag ville ha. Så nu är det dags att börja med nästa. När jag är klar med alla så kan folk i Sjuhäradsbygden tydligt se vem som är av Stenbäckesläkt. Det är dom med Pippitröja.



Sen så kan jag bara tala om att jag har hört sägas att dom säljer sådana här tröjor på textilmuseet för 500 kronor styck! Det ni!

Skärpning!

Jag tänkte verkligen inte använda den här bloggen till att göra några inlägg i skoldebatten. Jag är färdig med den världen och hade inte tänkt blanda mig i den mer. Men jag kan ju inte låta bli att tänka och ha åsikter, och nu tänkte Långa Skuggan ryta till igen.

Vi har ju skolplikt i det här landet. Alla barn ska gå i skolan, det har vi en lag på. Då ska också enligt min mening alla barn ges samma möjligheter att delta i den verksamhet som skolan har. Det finns en regel som säger att det som sker i skolan ska vara kostnadsfritt. Tyvärr bryter många skolor i det här landet mot denna regel. Det är ett ofog det där att man hittar på en massa glassiga grejer som man gör på skoltid och som kostar pengar. Jag tänker på utflykter och skolresor, friluftsdagar med häftigt innehåll och det ena med det andra. En ridtur på friluftsdagen kan kosta flera hundra kronor, en skidresa ett par tusen.

Jag vänder mig inte emot aktiviteter som man gör på fritiden med klassen tillsammans med klasslärare eller föräldrar. Det är när det är rena skolverksamheten som kostar pengar som jag reagerar. Skolan ska vara till för alla, och allt som händer i skolan ska kunna utövas av alla.

Det är inte lätt för stora familjer med begränsad ekonomi att hosta upp en hundralapp här och en femhundring där. Inte kan det vara så roligt för en förälder heller att säga att "tyvärr lilla vän, det där kan du inte vara med på, för vi har inte råd". Vi betalar alla skatt till våra barns skolgång, och då ska man inte ta ut en massa andra avgifter. Det är inte ok. Den ena skolan stressar den andra att bli glassigare och häftigare. Den ena ska inte vara sämre än den andra.

Nej, håll er till de regler som finns, ni som bestämmer i skolorna och stoppa ofoget med avgiftsbelagda akiviteter!!

Min syster och jag

Här är min syster Vendla. Vi var ute i går på restaurang minsann. Vi har en tradition att en gång om året gå ut på restaurang alldeles för oss själva, utan gubbar, barn eller barnbarn. Då äter vi gott och pratar och pratar och pratar om allt och inget. Ja, så tar vi oss ett glas vin förstås, det är därför som bilden blev en liten aning suddig tror jag.

Det måste vara något särskilt med systerskap. Att ha en syster är inte lik någon annan relation. Nu säger jag inte att det aldrig skulle förekomma konflikter, för i så fall skulle jag förstås fara med osanning. Det är klart att det har gjort också mellan oss några gånger under alla år som vi har levat. Det är i alla fall speciellt att ha en syster som från barndomen har samma historia och livserfarenheter. Vi vet precis var vi har varandra utan krusiduller och konstigheter. Jag märker också att vi kommer närmare varandra för varje år ju äldre vi blir. Det konstigaste av allt är att vi börjar bli lik varandra till utseendet också. Det var vi minsann inte när vi var små. Alla vuxna var snara att påpeka att vi var så olika. Jag skulle vara lik vår far sade dom, och syrran liknade mamma. Jag kan se min mamma mycket tydligt i syrran, men när jag ser mig själv i spegeln, så märker jag att mamma har satt sina avtryck i mig också.

Igår hade vi en mycket trevlig systerträff. Vi avhandlade en massa viktiga och oviktiga saker, och när jag åkte hem med bussen så kände jag mig skönt avslappnad och på gott humör. Tack syrran!

Det mesta blir nog väl i alla fall..

Blir det väl?

Näää, det stämmer inte riktigt det där att "Det blir la väl". Det känns inte alltid så.

Studiecirkel

Min kloka mamma fick en gång frågan om vad kultur egentligen är. "Det är la att en ska veta var en är kommen ifrån" svarade hon.

I så fall är det verkligen kulturverksamhet vi sysslar med varannan onsdag i Backens skola. Där är vi några stycken som samlas och har en studiecirkel om hur barnen kring Backen och deras familjer hade det förr. Hur deras skolgång var, hur de bodde, vilken väg de hade till skolan och hur deras livsvillkor gestaltade sig.

När man kommer in i köket där vi sitter och jobbar, sprakar det så gott från järnspisen, det luktar kaffe som Kerstin redan har kokat och som vi ska dricka i pausen, och hemtrevnaden sprider sig. Sen hamnar vi i gamla tider och förundras ofta över hur livsvillkoren såg ut för dem som egentligen inte levde för så fruktansvärt längesedan, om man jämför med hur det är idag.

Att vara deltagare i en studiecirkel är något speciellt. Det liknar inga andra sätt för att ta till sig lärdom. Det bygger så mycket på gemenskap och nära samvaro.

Jag har en diktsamling hemma som jag har fått av en mycket god vän som hette Arne Engebring. Han lät bygga om sitt hus för att på plats för ett rum där man kunde ha studiecirklar. Många kvällar i min ungdom tillbringades i Arnes källare. Arne är tyvärr borta nu, men jag har kvar en diktsamling som jag fick av honom. Den heter "Till ungdomen och idéerna" och är en diktsamling avsedd för SSU. Meningen var att dikterna skulle läsas vid "möten och samkväm". Det är en antologi som kom ut 1944(samma år som jag föddes), men många av dikterna är mycket äldre än så. Där finns en dikt av Kerstin Hed som heter "Studiecirkeln". Den är högtravande och svulstig och nostalgisk och allt vad du vill. Den är en relik från gamla tider, men jag tycker mycket om den. För mig betyder den ett band till min föräldrageneration och ytterligare en generation bakåt. För småfolket på den tiden fanns ingen möjlighet att söka sig utbildning i några fina lärosäten. Det var studiecirklarna och folkhögskolorna som kunde släcka deras kunskapstörst och stilla deras nyfikenhet. Den påminner också om min barndom, där studiecirkeln var ett viktigt inslag i livet. Jag vet att jag blir lite nostalgisk nu, men cirkeln i Backen har väckt många minnen till liv.

Nu ska jag skriva dikten så får ni läsa själva. Den är ganska lång.

STUDIECIRKELN

Det var blott några stycken, ett dussin knappt.

Det var långt mellan byarnas tjäll -
men på halkiga vägar de kommo ändå
till ett möte var torsdagskväll.

Det var muntra ord och betänksamma ord
på bygdens sävliga mål

kring ett bord, där aprildagens blåsippsskörd
stod och glimmade blygt i sin skål.

Det var ovana grepp kring penna och bok,

det var blickar med längtan och dröm,

som förstummats och stängts vid dragarnas tramp

vid spis, vid spade och töm.

Det var riksdagsmans pojkar och statarns Karl,

det var Sörgårds och så några fler.

Den, som ingenting visste, fick stöd och hjälp

av den, som fått lära sig mer.

Det var kanske ej kunskap av stora mått,
men den lyfte dock tanken på färd

och skänkte en glimt av vår tid och dess liv

av vår stora och härliga värld.

Det var ingenting som gav ära och guld -

men de unga, de sågo ändå,

hur rymden vidgades mer och mer,

över vägen de hade att gå.

Och det var, som om hela rummet blev fyllt

av en hög förunderlig makt-

det var ungdomens heliga allvar, som än

ej bränts till cynism och förakt!

Det var som en kväll, när dimman är tät
kring ensliga planer och hus,

och när man tänder en lampa - så stod det kring dem

som en brinnande cirkel av ljus!

Jag försökte lägga till en bild på cirkeldeltagarna som jag tog i onsdags. Det lyckades inte för det var för mörkt. Därför lägger jag till en bild på Backens skola. Har du vägarna förbi, så säg till så kan du komma in, öppna dörren till stora skolsalen och göra en tidsresa som du nog uppskattar.