söndag 17 november 2013

Idag har vi haft en fantastisk dag på torpet. I solens sken jobbade vi med att röja upp i skogen och elda ris och ta ner gammalt sly och göra fint. Och knäna höll förvånansvärt bra, trots att det var mycket ris som skulle tas om hand. När man kommer till en sån där hög som ser ut som plockepinn och man inte vet i vilken gren man ska dra för att få loss skiten, så är det väldigt lätt att tappa geisten och tänka att det här går inte, det får jag aldrig loss. Men då kan man ta till ett knep! Då kan man tänka på Beppo gatsoparen i Mikael Endes bok "Momo - eller kampen om tiden". Momos livsfilosofi talar han om med Momo. Nu kommer det ett långt citat:
" Du förstår Momo, kunde han säga, att ofta kan man ha en väldigt lång gata framför sig. Då tänker man att den är allt förfärligt lång, den klarar man aldrig, tänker man."
Han satt tyst en stund och såg framför sig och fortsatte sedan: " Och då börjar man skynda på. Och man skyndar sig mer och mer. Men varenda gång man tittar upp så ser man att det som fortfarande är kvar inte blir mindre. Och man anstränger sig ännu mer, men får ångest och till slut har man alldeles tappat andan och orkar inte mera. Och gatan ligger fortfarande framför en. Så får man bara inte göra."
Han funderade lite igen. Och sedan fortsatte han: " Man får aldrig tänka på hela gatan samtidigt, förstår du. Man måste nöja sig med att tänka på nästa steg, på nästa andetag, nästa tag med kvasten. Hela tiden bara på nästa. "
Och återigen satt han tyst litet, och tillade sedan:
" Men då blir det roligt, för det är viktigt att man utför sin arbetsuppgift väl. Det är så det ska vara."
Sedan kom en lång paus, och så fortsatte han:
" Så märker man plötsligt att man faktiskt har sopat hela gatan, steg för steg. Man har inte ens märkt hur det har gått till, och är inte andfådd alls."
Och där nickade han lätt och sa avslutningsvis: "Det är viktigt".
Kloka ord det där av Beppo Gatsopare tycker jag. Och rätt som det var var allt riset uppeldat och det blev så fint så fint. Och visst gäller väl Beppos filosofi mycket mer än att sopa gator och elda ris.
Tycker jag.