Långfrukost

Häromveckan var jag hos yngsta dottern och hennes sambo, hälsade på och sov över. Det blev en gemytlig morgon med en massa god och närande mat framdukad på frukostbordet. Bråttom hade vi inte, mysljusen var tända och allt var behagligt och trivsamt. Dottern förklarade att de ofta börjar dagen med "långfrukostar" med mycket mat nyttig mat och lite lagom morgonprat.

Det där med långfrukost är en bra idé. Det måste vi införa, gubben och jag, tänkte jag. Så jag gav order om hur nästa frukost skulle se ut hemma: Havregrynsgröt förstås med mjölk, juice, kokta ägg, rostat bröd med apelsinmarmelad och så te och/eller kaffe. Jaha, jag brukar ju få det som jag vill ha det så apelsinmarmeladen inköptes, brödrosten åkte fram, mysljuset tändes och köksbordet blev fullt.

Ja, det blev en god och närande frukost, men sen kom vi till det är att vi skulle prata morgonpratet också, och där tog det liksom stopp. Där sitter vi mitt emot varandra, det gamla paret sen 45 år, tittar på varann och vet inte vad vi ska prata om!!

Lite kyligt väder idag, sa gubben. Men det blir nog bättre längre fram sa jag. Och sen var det dags att ta hand om disken...

I går var jag på Örbygården och sjöng med vår näktergalskör. Det blev så himla fint när vi sjöng "du är det finaste jag vet"! Och då, när man liksom hör att allt stämmer och det blir nästan som en liten änglakör - nåja - , då infinner sig nåt som liknar lycka, tror jag. Det behöver inte vara hela låten som går bra, det räcker om det stämmer en liten stund innan det blir pannkaka, då känns det härligt!
Jag tror på det där att man blir frisk av att sjunga i kör. Vad kan det bero på? Kanske att man åtstadkommer något tillsammans med andra?
Jag tror i alla fall inte att det spelar någon roll på vilken nivå en kör ligger. Det har med annat att göra. Nåra hormoner nånstans eller så. Fast jag förstår ju att Åsnemammans lyckorysningar, om hon får några , och det tror jag nog att hon får ibland, inte kommer sig av samma saker som näktergalarnas. Vi spelar ju liksom inte i samma division. Men själva grejen, den är densamma ändå tror jag.
I går kväll, när vi hade yvts färdigt över Du är det finaste jag vet, så gav vi oss på "Flickor bak i bilen." Vänta bara!! Den kommer också att bli bra! Då ska vi showa också lite och greja med tutor och sånt.

Äntligen är man med igen!

Det tog lite tid, Telia! Det kan man inte säga annat! Men nu är jag äntligen inne i bloggvärlden igen. Aldrig trodde jag att man så fort skulle bli bloggtillvand.

Så nu när jag har läst alla mina bloggkompisars inlägg - det tog lite tid - och kommenterat lite här och där, så är det väl dags att visa sig för världen igen.

Nu har vi flyttat färdigt. I alla fall nästan. Det är jättekonstigt, vi tyckte ju att vi hade fått det så himla bra på Kyrkogatan, man kunde inte ha det bättre och trivas mer än vi. Så kommer vi hit till Fredensborgsgatan( bara smaka på gatunamnet - Fredens Borg - fint va?) och upptäcker att detta boende är ännu bättre! Så här känns det: Nu har vi kommit hem.

När vi flyttade från vårt kära Hjortedal, så kände vi alls ingen saknad eller längtan tillbaka. Men nu, när vi har kommit hit till vårt nya hem så upptäcker vi en massa likheter med Hjortedal, och det känns alldeles utmärkt: Ett stort maffigt kök som man kan dansa hambo i ifall man vill och inte har ont i knät. Ett sovrum som är nästan likadant som det på Hjortedal. Och utanför köksfönstret matar vi småfåglarna precis som på Hjortedalstiden. En behaglig känsla lägger sig tillrätta i magtrakten.

Jag kan konstaterar också att en massa intressanta inlägg har kommit till medan jag har varit ute i kylan. Jag får ta och hantera detta lite undan för undan. Men syrrans dassinlägg bara älskar jag! Om jag nu hade kunnat länka rätt in i texten som jag ser att andra gör så skulle jag ha gjort det. Någon får lära mig vid tillfälle. Och så kan jag berätta att när våren kommer så ska jag måla dasset på Stenbäcken och göra fint. Sittbänken ska vi också byta så att man slipper få stickor i rumpan mer. Och hålen ska göras lagom stora. Men aldrig aldrig att vi ska ha färre än två hål på dass! Man måste kunna kompiskissa.

Nu ska jag visa hur fint vi har det i vårt nya hem:

Jaha, nu blev det inte som jag hade tänkt mig: Meningen var att alla foton skulle kommit här nedanför texten. Ack nej, inte vet jag varför det inte blev som jag ville. Men ok, ni har i alla fall fått se vårt stora fina kök, vår rymliga hall, vårt trevliga vardagsrum(Om någon undrar varför det hänger ett tygskynke på väggen så beror det på ett hål i där som behövde täckas. Jag tycker att det blev fint!) och framför allt det som jag så länge har velat ha: Vårt mysiga härliga bibliotek. Syrran och hennes gubbe dom har bott på många ställen och nästan överallt där dom har bott har dom intrett ett rum till bibliotek. Der har alltid varit det trivsammaste rummet. Det är nåt med böcker som gör det ombonat på något sätt. Nåväl, vi har aldrig haft möjlighet att möblera så förrän nu. Men nu äntligen så blev det av. Där står också datorn, så jag sitter där just nu och det är mycket behagligt. Oj oj oj. Det blev en för lång blogg, men det var väl ett uppdämt behov som behövde tillfredsställas kan jag tro.