I går var jag på Örbygården och sjöng med vår näktergalskör. Det blev så himla fint när vi sjöng "du är det finaste jag vet"! Och då, när man liksom hör att allt stämmer och det blir nästan som en liten änglakör - nåja - , då infinner sig nåt som liknar lycka, tror jag. Det behöver inte vara hela låten som går bra, det räcker om det stämmer en liten stund innan det blir pannkaka, då känns det härligt!
Jag tror på det där att man blir frisk av att sjunga i kör. Vad kan det bero på? Kanske att man åtstadkommer något tillsammans med andra?
Jag tror i alla fall inte att det spelar någon roll på vilken nivå en kör ligger. Det har med annat att göra. Nåra hormoner nånstans eller så. Fast jag förstår ju att Åsnemammans lyckorysningar, om hon får några , och det tror jag nog att hon får ibland, inte kommer sig av samma saker som näktergalarnas. Vi spelar ju liksom inte i samma division. Men själva grejen, den är densamma ändå tror jag.
I går kväll, när vi hade yvts färdigt över Du är det finaste jag vet, så gav vi oss på "Flickor bak i bilen." Vänta bara!! Den kommer också att bli bra! Då ska vi showa också lite och greja med tutor och sånt.