Studiecirkel

Min kloka mamma fick en gång frågan om vad kultur egentligen är. "Det är la att en ska veta var en är kommen ifrån" svarade hon.

I så fall är det verkligen kulturverksamhet vi sysslar med varannan onsdag i Backens skola. Där är vi några stycken som samlas och har en studiecirkel om hur barnen kring Backen och deras familjer hade det förr. Hur deras skolgång var, hur de bodde, vilken väg de hade till skolan och hur deras livsvillkor gestaltade sig.

När man kommer in i köket där vi sitter och jobbar, sprakar det så gott från järnspisen, det luktar kaffe som Kerstin redan har kokat och som vi ska dricka i pausen, och hemtrevnaden sprider sig. Sen hamnar vi i gamla tider och förundras ofta över hur livsvillkoren såg ut för dem som egentligen inte levde för så fruktansvärt längesedan, om man jämför med hur det är idag.

Att vara deltagare i en studiecirkel är något speciellt. Det liknar inga andra sätt för att ta till sig lärdom. Det bygger så mycket på gemenskap och nära samvaro.

Jag har en diktsamling hemma som jag har fått av en mycket god vän som hette Arne Engebring. Han lät bygga om sitt hus för att på plats för ett rum där man kunde ha studiecirklar. Många kvällar i min ungdom tillbringades i Arnes källare. Arne är tyvärr borta nu, men jag har kvar en diktsamling som jag fick av honom. Den heter "Till ungdomen och idéerna" och är en diktsamling avsedd för SSU. Meningen var att dikterna skulle läsas vid "möten och samkväm". Det är en antologi som kom ut 1944(samma år som jag föddes), men många av dikterna är mycket äldre än så. Där finns en dikt av Kerstin Hed som heter "Studiecirkeln". Den är högtravande och svulstig och nostalgisk och allt vad du vill. Den är en relik från gamla tider, men jag tycker mycket om den. För mig betyder den ett band till min föräldrageneration och ytterligare en generation bakåt. För småfolket på den tiden fanns ingen möjlighet att söka sig utbildning i några fina lärosäten. Det var studiecirklarna och folkhögskolorna som kunde släcka deras kunskapstörst och stilla deras nyfikenhet. Den påminner också om min barndom, där studiecirkeln var ett viktigt inslag i livet. Jag vet att jag blir lite nostalgisk nu, men cirkeln i Backen har väckt många minnen till liv.

Nu ska jag skriva dikten så får ni läsa själva. Den är ganska lång.

STUDIECIRKELN

Det var blott några stycken, ett dussin knappt.

Det var långt mellan byarnas tjäll -
men på halkiga vägar de kommo ändå
till ett möte var torsdagskväll.

Det var muntra ord och betänksamma ord
på bygdens sävliga mål

kring ett bord, där aprildagens blåsippsskörd
stod och glimmade blygt i sin skål.

Det var ovana grepp kring penna och bok,

det var blickar med längtan och dröm,

som förstummats och stängts vid dragarnas tramp

vid spis, vid spade och töm.

Det var riksdagsmans pojkar och statarns Karl,

det var Sörgårds och så några fler.

Den, som ingenting visste, fick stöd och hjälp

av den, som fått lära sig mer.

Det var kanske ej kunskap av stora mått,
men den lyfte dock tanken på färd

och skänkte en glimt av vår tid och dess liv

av vår stora och härliga värld.

Det var ingenting som gav ära och guld -

men de unga, de sågo ändå,

hur rymden vidgades mer och mer,

över vägen de hade att gå.

Och det var, som om hela rummet blev fyllt

av en hög förunderlig makt-

det var ungdomens heliga allvar, som än

ej bränts till cynism och förakt!

Det var som en kväll, när dimman är tät
kring ensliga planer och hus,

och när man tänder en lampa - så stod det kring dem

som en brinnande cirkel av ljus!

Jag försökte lägga till en bild på cirkeldeltagarna som jag tog i onsdags. Det lyckades inte för det var för mörkt. Därför lägger jag till en bild på Backens skola. Har du vägarna förbi, så säg till så kan du komma in, öppna dörren till stora skolsalen och göra en tidsresa som du nog uppskattar.