Så. Då var biffen både tillagad och uppäten. Maken har gett sig iväg med dotter och måg och jag är alldeles ensam och kan koncentrera mig på min nya bloggarhobby. Det som jag har tänkt att jag vill skriva om är om en del ord som jag tycker att vi borde få bort ur folks vokabulär. De ord som jag tänker på är såna som kärringstopp, svärmorsproblem, klimakteriekärring, tantvarning mm. Jag är övertygad om att det finns många fler ord som används stup i kvarten om oss som har funnits ett antal år på jorden och inte har nåt som dinglar mellan benen. Det värsta är att vi använder de här orden själva också! Utan att tänka på det! Hur ska vi kunna ändra på sakernas tillstånd, dvs att tjejer över 50 räknas som såna man kan ha som dörrmatta, om vi inte byter ut de där fåniga orden.
Döm om min förvåning när jag hörde en av mina döttrar, en alldeles underbar förtjusande dotter med stor portion integritet och skinn på näsan och feminist ut i fingerspetsarna, utbrista när hon fick stopp på bilen efter ett rödljus: Där fick jag ett kärringstopp!
Aj aj aj. Det duger inte! Det ordet har vi numera, både hon och jag och resten av tjejerna i familjen bytt ut mot gubbastopp. Man kunde naturligtvis använda nåt annat bra ord, som mannagrynsstopp eller skitungestopp eller karriärsnubbestopp. Det spelar ingen roll. Men kärringstopp kan väl vi stolta kärringar sätta stopp för! det finns bra varianter på dom andra orden också. Tar gärna emot bra förslag. Nästa gång jag skriver tänker jag utveckla det där med svärmorsproblem lite mer.