Pärlor i vardagen

Man blir lätt försoffad om man inte har så många måsten. Därför försöker gubben och jag gå ut och gå varje dag. Man måste ju tänka på stegräknaren också. I dag tog vi en ganska lång promenad ända bort till Kinnagarn. Jag skulle köpa garn till en av alla Pippitröjor som jag tänker sticka till hela släkten. ( Ja, jag vet, planerna brukar alltid vara väldigt stora.)
Nåväl, vi blev lite trötta i benen när vi var klara. Sån tur då att det finns en liten lampaffär intill med ett pyttelitet kafé i. Vi beslöt oss för att gå dit, ta en slät kopp och vila våra ben en stund.
Därinne fanns ett litet elpiano med tillhörande gubbe! Ja, gubben var bara där och hälsade på kunde man förstå, men han satte sig vid pianot och började spela. Det var bara gubben och kaféägaren och vi där, så när han satte igång att spela en massa bitar som jag kunde texten till, så gick det ju inte att låta bli att sjunga med. Vi fick en riktigt trevlig sångstund med Taube och annat smått och gott.
"Henne måste du vara rädd om, för hon kan sin Taube" sa gubben till Claes. Så gick det till att förgylla vardagen en stund idag. Inte hade vi förutsett det när vi gick ut på promenad. Man får ta vara på stunderna.