Oj då!

Det var värst! Så fort det gick att komma tillbaka till bloggvärlden!

Det blev så konstigt för mig. Jag fick en massa prestationsångest när jag tänkte på att blogga.
Jag tänkte att nu måste jag snart komma på nåt att blogga om. Och sen började jag tänka att det och det och det duger inte. Jag kunde inte få till nåt som blev bra tyckte jag. Och ska man börja tänka så då är det ju ingen mening att blogga. Det ska ju vara för att man tycker om det. Måsten har man ju haft i livet så att det räcker. Därför valde jag att ligga lågt ett tag. Men det är något konstigt med människan. Åtminstone med den här. Det räckte att jag bestämde mig för det och meddela omvärlden mitt beslut, så kom lusten tillbaka. Så nu är jag här. Men jag tänker inte mer börja ha bloggen som ett måste utan som en lust.

Idag har jag LUST att tala om hur härligt det var på Stenbäcken i dag på förmiddagen. Vi var där och grejade med granarna som vi tog ner förra gången vi var där. Claes klöv och jag bar och lade upp dom i en fin hög. Har ni tänkt på hur gott granar luktar! Jag fick kåda på händerna och den klibbade och doftade gott den också. Och luften! Den var liksom ny. Man kunde tydligt känna att det kommer en vår i år igen. Vi njöt av kaffet på altanen och snart åker vi upp igen och klyver resten av stockarna.

Bilderna är dock inte från idag. De har vi tagit förut.