I går var det första advent. Ett av barnbarnen går och läser för prästen - som det ju kallas när man går i konfirmationsundervisning. Därför följde jag med henne till kyrkan. Det är ju alltid mysigt där på första advent med alla de härliga kända sångerna och psalmerna och med alla ljus som är tända. Prästen var en ung liten pojke som är Jossans "läsepräst". Han gjorde ingen människa för när med sin predikan heller, så allt var egentligen trivsamt och bra. Ändå går det inte för en annan hedning att komma till kyrkan utan att få en massa undringar.Hur i all sin dar?... Men inte kan det väl.... Vad stod det nu här i den där episteltexten?...
Igår, med anledning av den där episteltexten, kom den där funderingen som jag har haft förut: Vad i hela friden har den där Paulus i Bibeln att göra? Han träffade ju inte ens Jesus! Hur ska han kunna tolka vad Jesus menade? Han gör det tydligen på sitt eget vis också, med alla sina pekpinnar om hur folk ska leva och handla. Sån var ju inte Jesus! Han sa: Den som är utan skuld kan väl kasta första stenen. Och så vände han andra kinden till. Hans vänner var dom som levde utanför samhället. För att inte tala om Paulus nedsättande syn på kvinnor! Jesus närmaste vänner var ju kvinnor.Jag tror inte att Jesus och Paulus hade blivit kompisar om dom hade levat samtidigt. Nej, utan Paulus skulle för min del det kristna budskapet ha varit mer lättsmält.
Ta bort den där gubben ur Bibeln!
Nu ska jag lägga till ett boktips till min lista: Marianne Fredriksson: Enligt Maria Magdalena. Läs den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag kan hålla med om att Paulus inte är Bibelns trevligaste gestalt. Han var ju dessutom en riktig buse innan han i en syn blev förblindad i mötet med den överjordiske Jesus, blev frälst och bytte namn från Saulus till Paulus. Och hans moralpredikningar som vissa präster fortfarande ägnar sig åt kan man vara utan. Men han ska dock hedras för en av Nya Testamentets (inte för att jag läst allting där. men jag tror så) vackraste texter, nämligen 1:a korintierbrevets 13:e kapitel. Det som kallas Kärlekens lov och slutar "Så blir de då bestående, tron, hoppet och kärleken, dessa tre; men störst av dem är kärleken.
Jo, jag vet om Kärlekens lov. den kan dom väl plocka ut och stoppa in nånstans. Den är fin, det tycker jag också. Men episteln i går var inte det.
Det är mycket man inte förstår i Den heliga skreften. Tex, varför skickade man de tre vise männen istället för de ordinarie, det har jag alltid undrat över.
/Daniel
Det är så sant som det är sagt. du är klok du, Daniel
Hoho - för Enligt Maria Magdalena lär väl Markprästerna bli så lagom glada... Fast jag håller med - en fantastisk bok är det. =)
/Helen
Skicka en kommentar