Den tionde december - var är tröttheten?

Det är en märklig känsla man får när julen närmar sig med stormsteg och den STORA TRÖTTHETEN inte har infunnit sig! Nu har jag avverkat en julavslutning med näktergalarna och i kväll är det Backens skolajulavslutning(det ordet var inte att leka med!) och vid det laget brukar det bara vara en trasa kvar av undertecknad. För att inte tala om allt luciafirande till höger och vänster! Kan nån tänka - jag ser fram emot torsdag kväll när vi ska gå och se och höra Örbyskolans luciatåg där barnbarnet Linnea är med. Inte har jag sett fram emot något luciatåg på åtminstone 45 år! Då är ju i regel tröttheten som värst och oredan i hemmet som störst. Men icke nu! Det är nästan så att man undrar om det är något större fel på en när man börjar tänka i banor som "man kanske skulle ta och göra sig en egen leverpastej i år" eller " det där med sillinläggning kan väl inte vara så märkvärdigt". För att inte tala om VI-tidningens recept på julgodis som man nog icke kan motstå att pröva på. Var ska detta sluta???