Så här ser en god och fin kantarellsoppa ut. Det gjorde min också en stund. Men sen...
Saken är den att häromdagen var jag med om en alldeles underbar kväll hos en god vän och kollega(Ja, före detta vill säga). Där blev vi bjudna på enastående underhållning av den fantastiske Per Sörman som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg. Han var precis lika bra denna gången. Det var knottror på armarna och tårar i ögona och skratt på läpparna, allt på en gång. Som om inte detta var nog, så blev vi dessutom bjudna på den allra mest förträffliga kantarellsoppa! Man trodde att man var i himmelriket så god var den.
Tack Gun-Britt för en oförglömlig kväll.
Nåväl, den där kantarellsoppan, den föll mig verkligen i smaken och jag gjorde ett försök att få ta del av receptet. Sorry, sa Gun-Britt, jag vet inte riktigt hur jag gjorde, jag tog lite kantareller och lite grädde och lite buljong och så där..
Jag lät mig förstås inte nedslås av detta utan slog upp ett bra recept i min nya kokbok som jag köpte på rea i vintras.(Den där rutiga, den är jättebra).
Kan ni tänka er! Jag lyckades!! Den blev helt enkelt jättegod. Jag skulle bara göra den lite mildare i smaken för jag kanske hade droppat i pyttelite för mycket portvin, så jag tog lite lite mer grädde(ja ja, jag vet, inget tjat om poängen-pointen tack!) och så skulle jag var värma på den lite lite till och så satte jag igång att lösa korsord. Resten kan vem som helst räkna ut. Livet var trevligt ända till älskade maken undrade om det skulle lukta på det viset om soppan?
Håhå jaja. Det blev kebabtallrik den dagen... det är inte så dumt det heller.
10 kommentarer:
Det kanske inte är kantarellplockarens avigsidor utan korsordslösarens?
Ganska skönt att det finns vissa rutiner som ändrar trots er något stigande ålder. När jag var liten var det dragspelsmusik som brände maten och det blev halv special.
Kram
Ändrar sig ska det va!
Haha! När jag var liten blev det aldrig någon bränd mat. Undrar vad det beror på... men som tur var blev det hamburgertalrik ibland ändå. Men aldrig från Mcdonalds. Riktiga burgare skulle det vara. Från korvkiosker där mamma och pappa kunde välja tillbehör och inte behövde hålla sig till färdiga menyer. PG´s i Kinna. Men aldrig Frölich för ägaren var moderat. Eller var det skattefuskare? Jag kommer inte riktigt ihåg...
Där ser man syrran! Rutinerna hos vår lilla mamma och pappa ändras trots allt med åren, kanske dom ändra mackrutinerna på kvällarna också innan vi vet ordet av.
Allvarligt talat Lotta...! Mackrutinerna kommer aldrig att ändras. Det är jag nästan säker på.
Det var då ett väldigt tjat om våra mackrutiner!!
Mackrutinerna har jag också märkt av. När mackorna är klara avstannar all annan verksamhet, såsom lösandet av världproblem etc. Det måste vara dagens viktigaste händelse.
Vad i...! Har hela världen gaddat ihop sig mot våra stackars kvällsmackor!?!
Nejdå mamma. Era kvällsmackor är de godaste kvällsmackor man kan äta. Jag gillar också den solidariska uppdelningen av tillverkandet av dessa mackor. Vi bara konstaterade att mackorna finns och att de antagligen kommer att finnas lång tid framöver.
Ja och att sätten de görs på och ska intas också kommer att bestå!
Kram
Skicka en kommentar