tisdag 31 mars 2009

Det liksom klumpar ihop sig.











Livet är konstigt ibland. Först händer ingenting och sen händer ingenting och ingenting. Och så plötsligt händer allt på en gång! För en s.k. urmoder är det svårt att hänga med tycker jag. Inom en vecka så kommer det nya barn, döttrar gifter sig, barnbarn har blivit så stora att dom mönstrar och lammungar föds! Här gäller det att hänga med i svängarna!

Själv står man bredvid och tittar på och njuter när alla mår bra.


Håhå jaja, och sen går man till vedbacken och klyver några granklabbar. Och livet lunkar vidare.



3 kommentarer:

Anonym sa...

Jo, det har minst sagt varit en intensiv vecka, det håller jag med om. Hoppas att du och pappa får ett par sköna avkopplande dagar på Stenbäcken.

Kram
/ Lina

Skogsviola sa...

En får ju säga att det är rätt goa klumpar du har!

lugnåfin sa...

Ja, man kan ju tro att vi gaddat ihop oss. Men det har vi inte, jag lovar!
Nu blir det nog lugnare ett tag hoppas jag.
Kram