Alldeles nyss har jag lagt ut bilden på bloggarens mörka och farliga sida. Om det var någon som undrade över namnet Långa Skuggan, så har ni fått svaret nu. Skrattande tanten är hon som skriver om barnsligheter på läger och om skänkar som målas och om fina barnbarn. Långa Skuggan däremot, är den som hytter med näven och vill ändra på grejer här i världen. För det mesta är det ju en del ord som man kan reta sig på.
Idag är det ett ord som är så vilseledande att man kan storkna. Tänk att ord kan ha så stor påverkan på hur man förväntas tänka!
Nu kommer det: FRISKOLA
Smaka på det ordet! Friskola! Visst låter det underbart! En FRI SKOLA!! Frihet, vilket underbart ord! Tills man börjar fundera lite mer.
Friskola - fri skola - fri från vad? Fri till vad? Vems frihet? Det kan ju ändå inte vara frihet från ansvar?!
Men man kan ju tänka sig frihet att slippa stöta på människor som tänker och tycker olika än man själv. Som kanske ser lite olika ut eller har olika sätt att leva.
Man får ju inte heller glömma att skolan är fri att säga: Tyvärr lilla vän, vi har inte plats för dig på vår fina skola, för nu har vi fullt och vi har inte resurser att ta emot såna som är så resurskrävande som du.
Möjligheten att ta ut "frivilliga" terminsavgifter är ju förstås en frihet för den som driver skolan.
Nej nej nej, inte är det frihet för ett barn att undanhållas möjligheten att få kunskap om olika människors sätt att leva och tänka. Utan kunskap - rädsla - rädsla föder fördomar - fördomar föder motvilja, i värsta fall hat.
I det här landet är vi segregerade tillräckligt ändå, utan att öka på eländet med att göra skolor som lär ungarna i det här landet en vi-och dom känsla.
Saker ska ha sitt rätta namn som en kompisbloggare skrev i ett inlägg för ett tag sen. Låt oss sluta kalla denna företeelse för friskola. Det rätta namnet är privatskola, subventionerad av oss skattebetalare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Du är jättefin i mustasch! Jag önskar mig en lika fin. Då skulle kanske folk lyssna på mig. Mustasch ger pondus.
Ja, mustaschen fattas mig också. Fint kort! Det har jag tagit.
Håller med om friskolor. Det är fel att ta ifrån barnen det enda tillfälle de har när de måste se att det finns människor av alla sorter. Senare delar man ju in sig själv i den intressesfär man själv befinner sig i så att man nästan bara träffar folk av samma slag. Man träffar mest lärare, mest teaterfolk, mest musiker, mest akademiker, mest unga örnar etc. Man kan lätt tro att världen bara består av såna kloka som man själv och så några andra dummingar.
Som försvar kan man väl säga, att den vanliga skolan inte är (eller kommer att bli) riktigt perfekt, inte ens med hjälp av Jan Björklund. De flesta föräldrar vill ju sina barns bästa, och om man då har möjlighet att välja en friskola, som man TROR är bättre, så gör man nog det, oavsett vilken politisk grundsyn man har. (Bortsett ifrån fanatikerskolor förstås)
Jag vet inte om det finns någon lösning, men de kunde gott fråga oss. Vi, som är så kloka, med eller utan mustasch.
Kan tala om att mustasch är inget vidare. Det kliar och har sig när den växer ut och när den väl har gjort det så fastnar det bara en massa matrester i den. Och pondus vete fasen. Träffade inte en enda människa som tog mig på allvar när jag hade mustasch. Nä, tacka vet jag polisonger.
/En som talar av erfarenhet
Roligt att åsnan tycker att mustaschen är snygg. Och lite pondus ger den allt. Det gör den Mattias. Men man måste förstås ha lite grundpondus innan det funkar. Det får du jobba på.
Fru Decibel: Du har lösningen: Allt skulle bli bra om vi kloka tanter fick bestämma det mesta.
velourmannen, det kan inte ha att göra med den nedärvda glesa norrländska skäggväxten att göra? ickepondusen alltså!
Nej. På överläppen växer det tätt så det stämmer inte. Känner mig lite påhoppad i mustaschdebatten så jag tänkte utmana lite. Både Hitler och Stalin hade mustasch och pondus. Dem lyssnade folk på så till den milda grad att det slutade riktigt illa. Om jag ska lyfta fram någon personlighet med mustasch som jag gillar så väljer jag Charlie Chaplins "luffaren". Han utstrålar kanske inte så mycket pondus men däremot manlig sårbarhet.
Fördelen med lösmustasch är ju att man kan ta av den när man ska äta. Inte kliar den när den växer ut heller. Möjligtvis kliar klistret. Hitler och Stalin var smarta gubbar som förstod att mustaschen skulle ta dem långt. Det behövs en motvikt i världen i form av t.ex. Långa Skuggor med lite snällare åsikter men lika mycket pondus och mustasch.
Okej! Jag förstår. Det är alltså manlig pondus som krävs om man ska förändra världen. Då får jag jobba mer på den, precis som du sa Gudrun.
Fast jag tycker att du är bra som du är, lille Mattias
Tack moster. Det var ju egentligen det jag ville höra. Tänk att man alltid ska linda in allt.
Skicka en kommentar