Alla sätt är bra...

Jag fattar inte att det där sista kilot ska vara så himla svårt att bli av med. Här har man tappat 17!!! kilo ganska enkelt utan alltför stora uppoffringar. Nu är det bara det där sista kilot kvar, och det är segt som rackarn. Någon kanske tänker att det kan väl inte vara så viktigt med ett enda litet kilo!! Hon borde väl vara nöjd och belåten nu. Men då har man inte förstått storheten i att ha nått målet och fått applåder av viktväktargänget och erhållit en nyckel minsann som betyder att man har klarat hela vägen och blivit nästan en guldmedlem!! Dit vill jag komma!Nu funderar jag på om det finns nya knep att gå ner i vikt som inte viktväktarna vet om. Dom har ju annars många bra idéer om hur man ska förhålla sig till mat och ätande. Dock har jag inte hört dem prata något om Kajsa Manskogs förhållningssätt till mat.

Min nya matintagsvariant kanske kan bli att ta efter henne? Man vet ju aldrig..

Varsågod - här är häxan Märta!

Här är Långa Skuggans alter ego - Häxan Märta. Hon är en mycket snäll häxa som till skillnad från Långa Skuggan älskar alla i hela världen och älskar att bli älskad tillbaka. Här har Märta gjort sig i ordning för att ta en tur på kvasten till sitt älsklingsställe ; Snickaregårdens förskola, avdelningen Katthult.
När Märta har ett alldeles extra behov av att bli älskad, kramad och beundrad så ger hon sig iväg till Katthultsbarnen, för där får hon allt det. Inte nog med det, hon får också såna där goda chokladbollar med kokos på som barnen har gjort. De är också gjorda med stor kärlek, rullade och rullade och rullade som dom är mellan små kladdiga barnanävar. MUMS! säger häxan Märta och älskar hela världen ännu mer.
Blir du avundsjuk? Det behöver du inte vara. Det är bara att ta på sig något mysigt sagoaktigt, förvandla sig till troll eller kanske en liten vätte, och ge sig iväg till Snickaregården. Jag lovar att du blir väl emottagen. Säkert får du också många goa kramar. Det där om barnaögon som tindrar förresten - det är ingen myt. Det är sant. Barnaögon kan tindra, inte nödvändigtvis mot jultomten utan mot alla snälla häxor, troll och människor som bryr sig. Så varför inte? Ta och gör slag i saken och gör ett besök!

Då får du t.ex träffa Liam. Han är en av dem som verkligen är en baddare på kokosbollar. Och Liams kramar! Dom går inte av för hackor!

Tack Snickaregården och Katthultsbarnen för en stor dos värme som jag har fått idag och som jag ska leva på länge!

Hälsningar från häxan Märta!

Hur ska detta gå?

Så var man tillbaks igen. Var då? undrar kanske vän av ordning. Jo, på JOBBET! Är hon inte klok den där människan? Hade hon inte lyckligt och väl lämnat den världen för att njuta sitt otium?

Jo, visst var det så. Men nu är det ju en gång så att det finns saker i livet som lockar, och då blir det som det blir. I alla fall så ska jag vara med i ett läs-och skrivprojekt i tio veckor. Jag tänker att det är bra på många vis:

1. Ibland saknar jag mina arbetskompisar lite. Nu får jag träffa dom.
2. Pratbehovet, det enorma, blir tillfredsställt utan att älskade maken får klåda i öronen.
3. Det är ju faktiskt lite spännande när barn lär sig läsa, så då kan man få uppleva det igen lite.
4. Money, money money. Folkpensionärer kan inte äta sig feta precis.
5. Sen, när det har gått några veckor och jag tycker att det börjar bli lite jobbigt, då är jag snart klar. Och när jag är klar då kan jag igen känna den där sköna frihetskänslan. Det blir ju så lätt vardag och man går där i sina invanda mönster och glömmer att njuta av livets frihet. Då skadar det inte att bli lite påmind om hur bra man har det.

I alla fall, idag var jag på skolan för att planera och förarbeta lite granna. Men hallå! Jag hade ju glömt hur man gör när man tänker! I alla fall pedagogtankarna! Jag kände mig som en liten prao igen. Fast efter en stund började pusselbitarna falla lite på plats. Kanske kanske att det går. Men jag säger som Barbro Hörberg ; lämna alla dörrar öppna, låt det blåsa i ditt liv.
En liten bris blir det i alla fall att komma tillbaka och jobba.

Dom svarade ja!

Nu är det gjort! Yngsta dottern är bortgift! Och nu kan det inte hjälpas, jag måste ta till de vanliga slitna klyschorna, för det är faktiskt sant: Brudparet strålade! Dom gjorde faktiskt det! Och bruden - min dotter! - var så vacker! Ja, bloggläsaren kan ju själv se på fotona. Och klänningen! Vilken dröm! (Jag märker at det blir många utropstecken, men det kan inte heller hjälpas)
Brudgummen då? Ja, det är samma här: Rak i ryggen, stolt som en tupp och stilig som jag vet inte vad, Tala om svärmorsdröm! Ni som inte var där skulle ha hört med vilken bravur han klämde i med sitt JA på prästens fråga.

Och kyssen! den gick inte av för hackor!
Prästen var en trevlig karl som pratade på temat bröllopet i Kana, och som begåvade brudparet med en flaska vin när han var klar. Brudens kusin Ida-Marie och vännen Anders Emgard sjöng så fint så det knottrade sig på armarna, och Jenny med sin saxofon spelade underbart!

Sen åkte vi till Finnesbostugan där bröllopsfesten gick av stapeln och vi hade jättejätteroligt! Massor med roliga tal, sånger och upptåg avlöste varandra under hela kvällen. Maten, som Anders kompisar hade lagat till långt fram på natten kvällen innan, var jättegod och bestod av följande meny: Förrätt: Paj - vilken sort?- Vet inte, men god var den.
Huvudrätt: Medelhavsbuffé med en massa spännande rätter.
Dessert: Chokladmousse med en god lingongeggamoja uppepå.

Roligt hade vi som sagt hela kvällen, och kvällens värdpar, Brudens broder och svägerska Fredrik och Petra, kan ta åt sig stor ära av detta, för de hade lagt ner ett jättejobb för att det skulle bli en sådan rolig fest som det faktiskt också blev. Den ena överraskningen avlöste den andra, man kunde nästan inte hinna med att gå på toaletten, för då hade man missat nåt roligt.

Sen blev det dans till långt fram på natten. Tore och Stanislav spelade med stor bravur allt vad vi ville att de skulle spela. En del av gästerna hjälpte till med den äran, och på bilden här ovan kan man se Fredrik och kusin Mattias riva av Johnny B. Goode så att taket nästan lyfte sig.

Idag är det tisdag morgon, och snart har nog brudens moder återfått normala krafter igen. Hon strålar också, dock med en något matt strålglans, för gamla pensionärer behöver några dagar på sig för återhämtning efter såna här urladdningar. Men stolt är hon. Stolt över alla sina barn och alla andra som gjorde den här kvällen till en kväll att minnas.

Hur tänker dom??

Nu känner jag att det är dags för Långa Skuggan att ryta till lite. Det var längesen sist. Och de som ska få min skopa är Reinfeldt och hans anhang!!

Det sägs att människorna i ett land har den regering de förtjänar. I så fall är det illa ställt med svenskarna!
Jag hade för mig att en korp är svart och en svan är vit, även om någon envetet och med frenesi skulle hävda motsatsen. Det spelar ingen roll hur många gånger det sägs, sanning är sanning ändå. Propaganda kan inte ändra på det.
Ändå är det precis såna manövrar Borg och Reinfeldh försöker sig på. De hävdar bestämt att det blir mindre arbetslöshet om de som har arbete får mindre skatt så att de arbetslösa tydligt ska känna skillnaden. Men hallå!! Om mina tidigare jobbarkompisar får mer att leva på så går väl inte dom ut och skapar en massa jobb åt de stackare som jag också var arbetskamrat med tidigare, men som har fått gå för att kommunens pengar inte räcker. Och min cancersjuka kompis! Skulle hon bli friskare för att hon får det jobbigare att leva? Vad är det här? Kan det vara så illa att regeringen cyniskt räknar med att människorna i det här landet är så egoistiska så att de struntar i alla andra bara de själva får det bra. För trots allt finns det ju fler som har jobb än som inte har, och fler friska än sjuka, och det skulle kanske räcka med deras röster för att vinna nästa val. Men ser du lille Reinfeldt, då tror jag att du räknar fel. Jag tror på människan jag. Och på att folk bryr sig om varandra.
Jaha, så var det pensionärerna också. Jobbavdraget gäller ju inte oss heller. Helst skulle vi väl jobba tills vi var 8o så blir det ju inte tal om att betala nån pension några längre tider.
Fy skäms regeringen! Nästa år ska vi minsann rösta bort er!
Uhg! Långa Skuggan har talat!

Och här är Kajsa

Här är lilla Kajsa. Hon är Kalles minstakusin. Kajsa tycker att livet är ganska spännande. Hon är sex månader nu. Kajsa borde nog kunna sitta, men det kan hon inte. Hon hinner nämligen inte vara stilla så länge. I stället är hon väldigt bra på att rulla. Många många varv.

Ibland brukar Kajsa och morfar prata med varandra om livets väsentligheter. Morfar tycker att Kajsa är så klok och säger väldigt bra saker. Hon pratar ett särskilt språk som morfar också kan. Det låter lite konstigt i andras öron, men morfar och Kajsa förstår varandra precis.

Kajsa och Kalle förstår varandra också. De pratar i telefon ibland. Det låter också väldigt bra.

Här är Kalle

Här är Kalle. Kalle har fyllt ett år i sommar. Nu kan Kalle gå. Det tycker han är roligt, ända tills han ramlar och slår sig. Då gråter Kalle mycket högt, så att hans mormor får ont i öronen.

Kalles mamma håller på att lära mormor att vara barnvakt. Då får mormor lära sig att trycka in en banan i munnen på Kalle när han är ledsen. Då tystnar Kalle. Man kan inte skrika med banan i munnen har Kalles mamma upptäckt.

Kalle tycker mycket om böcker. Det tycker hans mormor är roligt och bra. Den boken som Kalle tycker bäst om är psykologiboken som står i mormors bokhylla. Mormor tror att Kalle ska bli psykolog när han blir stor.

Sen förstår mormor att psykologiboken går bäst att kasta. Då tänker hon att han kanske inte blir psykolog i alla fall.

När Kalle har kastat väldigt många böcker omkring sig och mamma och mormor har sagt "ajaj" många gånger, då går Kalle. Han tröttnar på tjatet. Istället hittar han fruktfatet med äpplen. De går också bra att kasta tycker Kalle.

Mormor blir alltid jätteglad när Kalle kommer. När han går hem igen pustar mormor ut. Hon är glad då också.