Vilken tur jag har som har folk i min närhet som förstår att det är viktigt att äga en häxperuk! Annars skulle man ju kunna tro att man blir bedömd som lite galen och icke tillräknelig om man önskar sig en häxperuk i julklapp.
Det var faktiskt vad jag trodde att de skulle tänka. "Nu har det slagit slint på morsan. Såna där fånerier bryr vi oss inte om" trodde jag att de skulle säga när jag framförde min önskan. Men icke!! Jag fick den! Så nu är jag fullt utrustad för häxturneer igen. Blåkulla och Snickaregården och alla andra som behöver en lagom farlig häxa: Here I come!
Så var det lite vardagligt skryt också: Johnsons julgran är ovanligt vacker i år. Kolla själva!
