onsdag 28 oktober 2009

Alla sätt är bra...

Jag fattar inte att det där sista kilot ska vara så himla svårt att bli av med. Här har man tappat 17!!! kilo ganska enkelt utan alltför stora uppoffringar. Nu är det bara det där sista kilot kvar, och det är segt som rackarn. Någon kanske tänker att det kan väl inte vara så viktigt med ett enda litet kilo!! Hon borde väl vara nöjd och belåten nu. Men då har man inte förstått storheten i att ha nått målet och fått applåder av viktväktargänget och erhållit en nyckel minsann som betyder att man har klarat hela vägen och blivit nästan en guldmedlem!! Dit vill jag komma!Nu funderar jag på om det finns nya knep att gå ner i vikt som inte viktväktarna vet om. Dom har ju annars många bra idéer om hur man ska förhålla sig till mat och ätande. Dock har jag inte hört dem prata något om Kajsa Manskogs förhållningssätt till mat.

Min nya matintagsvariant kanske kan bli att ta efter henne? Man vet ju aldrig..



torsdag 15 oktober 2009

Varsågod - här är häxan Märta!

Här är Långa Skuggans alter ego - Häxan Märta. Hon är en mycket snäll häxa som till skillnad från Långa Skuggan älskar alla i hela världen och älskar att bli älskad tillbaka. Här har Märta gjort sig i ordning för att ta en tur på kvasten till sitt älsklingsställe ; Snickaregårdens förskola, avdelningen Katthult.
När Märta har ett alldeles extra behov av att bli älskad, kramad och beundrad så ger hon sig iväg till Katthultsbarnen, för där får hon allt det. Inte nog med det, hon får också såna där goda chokladbollar med kokos på som barnen har gjort. De är också gjorda med stor kärlek, rullade och rullade och rullade som dom är mellan små kladdiga barnanävar. MUMS! säger häxan Märta och älskar hela världen ännu mer.
Blir du avundsjuk? Det behöver du inte vara. Det är bara att ta på sig något mysigt sagoaktigt, förvandla sig till troll eller kanske en liten vätte, och ge sig iväg till Snickaregården. Jag lovar att du blir väl emottagen. Säkert får du också många goa kramar. Det där om barnaögon som tindrar förresten - det är ingen myt. Det är sant. Barnaögon kan tindra, inte nödvändigtvis mot jultomten utan mot alla snälla häxor, troll och människor som bryr sig. Så varför inte? Ta och gör slag i saken och gör ett besök!
Då får du t.ex träffa Liam. Han är en av dem som verkligen är en baddare på kokosbollar. Och Liams kramar! Dom går inte av för hackor!
Tack Snickaregården och Katthultsbarnen för en stor dos värme som jag har fått idag och som jag ska leva på länge!
Hälsningar från häxan Märta!

onsdag 7 oktober 2009

Hur ska detta gå?

Så var man tillbaks igen. Var då? undrar kanske vän av ordning. Jo, på JOBBET! Är hon inte klok den där människan? Hade hon inte lyckligt och väl lämnat den världen för att njuta sitt otium?

Jo, visst var det så. Men nu är det ju en gång så att det finns saker i livet som lockar, och då blir det som det blir. I alla fall så ska jag vara med i ett läs-och skrivprojekt i tio veckor. Jag tänker att det är bra på många vis:

1. Ibland saknar jag mina arbetskompisar lite. Nu får jag träffa dom.
2. Pratbehovet, det enorma, blir tillfredsställt utan att älskade maken får klåda i öronen.
3. Det är ju faktiskt lite spännande när barn lär sig läsa, så då kan man få uppleva det igen lite.
4. Money, money money. Folkpensionärer kan inte äta sig feta precis.
5. Sen, när det har gått några veckor och jag tycker att det börjar bli lite jobbigt, då är jag snart klar. Och när jag är klar då kan jag igen känna den där sköna frihetskänslan. Det blir ju så lätt vardag och man går där i sina invanda mönster och glömmer att njuta av livets frihet. Då skadar det inte att bli lite påmind om hur bra man har det.

I alla fall, idag var jag på skolan för att planera och förarbeta lite granna. Men hallå! Jag hade ju glömt hur man gör när man tänker! I alla fall pedagogtankarna! Jag kände mig som en liten prao igen. Fast efter en stund började pusselbitarna falla lite på plats. Kanske kanske att det går. Men jag säger som Barbro Hörberg ; lämna alla dörrar öppna, låt det blåsa i ditt liv.
En liten bris blir det i alla fall att komma tillbaka och jobba.