Idag sade dom i radion att det är bättre på alla sätt att vara smal och inte överviktig. Dock har jag upptäckt att detta inte riktigt alltid stämmer. Denna upptäckt gjordes idag på förmiddagen, när det var mycket halt och inte lika mycket sandat.
Om utifall att man skulle råka halka på en isfläck och dratta på ändan, då skulle det ha varit mycket bättre med ett skyddande lager på häcken ; ett sådant som jag hade förut. Men nu....
AJ AJ AJ!!
tisdag 29 december 2009
fredag 18 december 2009
Att känna en kändis
I söndags var min yngsta dotter och jag på julkonsert i Caroli kyrka. Det var Göteborgs kammarkör som sjöng under ledning av den eminente och kände Gunnar Eriksson . I denna kör finns min kompis Anne-Marie(ganska känd).
Med sig hade de Tomas von Brömssen(jättekänd).
Det var en mycket njutbar konsert med kända och okända julsånger från olika länder i vanlig och ovanlig tappning. Det hela avslutades med "Jul jul strålande jul" som kören sjöng liksom i stereo, för de stod runtom vid väggarna i kyrkan. Det var då vi fick ståpäls.
Nu var det inte slut med detta faktiskt för i kulisserna (kan man säga det när man är i ett kyrkorum?) väntade den VÄRLDSKÄNDE Wolf Biermann som är kompis med Gunnar Eriksson och Göteborgs kammarkör och brukar arbeta tillsammans med dem både här i Sverige och Berlin.
Vet du inte vem Wolf Biermann är? Då ska du skämmas säger min nästan kända kompis. Men jag tycker inte att du behöver det. Jag visste det inte, men nu vet jag, för Anne-Marie har berättat och så har jag googlat på honom. Det kan du också göra, så slipper jag berätta om honom.
Det var i alla fall en liten liten gubbe med mycket glöd i ögonen och vi sjöng tillsammans en sång som han hade gjort som handlade om att inte ge efter för förtryckare. Mycket fin.
Vad blir då kontentan av denna njutbara afton? Jo, eftersom min kompis är nästan en kändis och hon känner tre stycken kändisar så borde ju jag kunna säga att jag nästan känner fyra kändisar. Eller??
Fast mest vill jag känna Tomas. Han är ....ja det är han.
Anne-Marie längst till vänster. Gunnar med vackra sidan till och Thomas - ja ni ser ju honom. Han läste förresten en dikt om att han älskar fula gamla kvinnor. Och så läste han en text av Evert Taube (kändis).
Med sig hade de Tomas von Brömssen(jättekänd).
Det var en mycket njutbar konsert med kända och okända julsånger från olika länder i vanlig och ovanlig tappning. Det hela avslutades med "Jul jul strålande jul" som kören sjöng liksom i stereo, för de stod runtom vid väggarna i kyrkan. Det var då vi fick ståpäls.
Nu var det inte slut med detta faktiskt för i kulisserna (kan man säga det när man är i ett kyrkorum?) väntade den VÄRLDSKÄNDE Wolf Biermann som är kompis med Gunnar Eriksson och Göteborgs kammarkör och brukar arbeta tillsammans med dem både här i Sverige och Berlin.
Vet du inte vem Wolf Biermann är? Då ska du skämmas säger min nästan kända kompis. Men jag tycker inte att du behöver det. Jag visste det inte, men nu vet jag, för Anne-Marie har berättat och så har jag googlat på honom. Det kan du också göra, så slipper jag berätta om honom.
Det var i alla fall en liten liten gubbe med mycket glöd i ögonen och vi sjöng tillsammans en sång som han hade gjort som handlade om att inte ge efter för förtryckare. Mycket fin.
Vad blir då kontentan av denna njutbara afton? Jo, eftersom min kompis är nästan en kändis och hon känner tre stycken kändisar så borde ju jag kunna säga att jag nästan känner fyra kändisar. Eller??
Fast mest vill jag känna Tomas. Han är ....ja det är han.

tisdag 1 december 2009
Min nya hobby
Nu ska jag berätta om min nyaste hobby: Jag stickar raggsockar(eller heter det raggsockor?) . Det är minsann en mycket komplicerad sysselsättning. Utmaningarna börjar redan när man lägger upp maskorna. Överallt slingrar det sig en massa stickor och trådar och maskor utan ordning. Det är som en ormgrop full med småorm eller som en maskburk full med - gissa vad? eller som en skolkass. Helt utan styrsel alltså! Och när man väl har fått något så när ordning på detta, så börjar problemen med tappade maskor på skaftet. Man ska ju sticka resår där, och om man tappar en maska så kan man bara glömma att repa upp till det tappade stället. Det är omöjligt! Nä, då får man fuska och hämta den där maskan på något sinnrikt sätt så att det inte syns alltför mycket. Annars är det där att sticka skaftet en ganska lugn period i raggsocksstickarens liv. Värre blir det när man kommer till hälen!!
Och jag tänker att alla alla i min familj ska få raggsockar i julklapp!!
(Puh, Pippitröjorna är ju inte klara än...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)