Dom svarade ja!

Nu är det gjort! Yngsta dottern är bortgift! Och nu kan det inte hjälpas, jag måste ta till de vanliga slitna klyschorna, för det är faktiskt sant: Brudparet strålade! Dom gjorde faktiskt det! Och bruden - min dotter! - var så vacker! Ja, bloggläsaren kan ju själv se på fotona. Och klänningen! Vilken dröm! (Jag märker at det blir många utropstecken, men det kan inte heller hjälpas)
Brudgummen då? Ja, det är samma här: Rak i ryggen, stolt som en tupp och stilig som jag vet inte vad, Tala om svärmorsdröm! Ni som inte var där skulle ha hört med vilken bravur han klämde i med sitt JA på prästens fråga.

Och kyssen! den gick inte av för hackor!
Prästen var en trevlig karl som pratade på temat bröllopet i Kana, och som begåvade brudparet med en flaska vin när han var klar. Brudens kusin Ida-Marie och vännen Anders Emgard sjöng så fint så det knottrade sig på armarna, och Jenny med sin saxofon spelade underbart!

Sen åkte vi till Finnesbostugan där bröllopsfesten gick av stapeln och vi hade jättejätteroligt! Massor med roliga tal, sånger och upptåg avlöste varandra under hela kvällen. Maten, som Anders kompisar hade lagat till långt fram på natten kvällen innan, var jättegod och bestod av följande meny: Förrätt: Paj - vilken sort?- Vet inte, men god var den.
Huvudrätt: Medelhavsbuffé med en massa spännande rätter.
Dessert: Chokladmousse med en god lingongeggamoja uppepå.

Roligt hade vi som sagt hela kvällen, och kvällens värdpar, Brudens broder och svägerska Fredrik och Petra, kan ta åt sig stor ära av detta, för de hade lagt ner ett jättejobb för att det skulle bli en sådan rolig fest som det faktiskt också blev. Den ena överraskningen avlöste den andra, man kunde nästan inte hinna med att gå på toaletten, för då hade man missat nåt roligt.

Sen blev det dans till långt fram på natten. Tore och Stanislav spelade med stor bravur allt vad vi ville att de skulle spela. En del av gästerna hjälpte till med den äran, och på bilden här ovan kan man se Fredrik och kusin Mattias riva av Johnny B. Goode så att taket nästan lyfte sig.

Idag är det tisdag morgon, och snart har nog brudens moder återfått normala krafter igen. Hon strålar också, dock med en något matt strålglans, för gamla pensionärer behöver några dagar på sig för återhämtning efter såna här urladdningar. Men stolt är hon. Stolt över alla sina barn och alla andra som gjorde den här kvällen till en kväll att minnas.

Hur tänker dom??

Nu känner jag att det är dags för Långa Skuggan att ryta till lite. Det var längesen sist. Och de som ska få min skopa är Reinfeldt och hans anhang!!

Det sägs att människorna i ett land har den regering de förtjänar. I så fall är det illa ställt med svenskarna!
Jag hade för mig att en korp är svart och en svan är vit, även om någon envetet och med frenesi skulle hävda motsatsen. Det spelar ingen roll hur många gånger det sägs, sanning är sanning ändå. Propaganda kan inte ändra på det.
Ändå är det precis såna manövrar Borg och Reinfeldh försöker sig på. De hävdar bestämt att det blir mindre arbetslöshet om de som har arbete får mindre skatt så att de arbetslösa tydligt ska känna skillnaden. Men hallå!! Om mina tidigare jobbarkompisar får mer att leva på så går väl inte dom ut och skapar en massa jobb åt de stackare som jag också var arbetskamrat med tidigare, men som har fått gå för att kommunens pengar inte räcker. Och min cancersjuka kompis! Skulle hon bli friskare för att hon får det jobbigare att leva? Vad är det här? Kan det vara så illa att regeringen cyniskt räknar med att människorna i det här landet är så egoistiska så att de struntar i alla andra bara de själva får det bra. För trots allt finns det ju fler som har jobb än som inte har, och fler friska än sjuka, och det skulle kanske räcka med deras röster för att vinna nästa val. Men ser du lille Reinfeldt, då tror jag att du räknar fel. Jag tror på människan jag. Och på att folk bryr sig om varandra.
Jaha, så var det pensionärerna också. Jobbavdraget gäller ju inte oss heller. Helst skulle vi väl jobba tills vi var 8o så blir det ju inte tal om att betala nån pension några längre tider.
Fy skäms regeringen! Nästa år ska vi minsann rösta bort er!
Uhg! Långa Skuggan har talat!

Och här är Kajsa

Här är lilla Kajsa. Hon är Kalles minstakusin. Kajsa tycker att livet är ganska spännande. Hon är sex månader nu. Kajsa borde nog kunna sitta, men det kan hon inte. Hon hinner nämligen inte vara stilla så länge. I stället är hon väldigt bra på att rulla. Många många varv.

Ibland brukar Kajsa och morfar prata med varandra om livets väsentligheter. Morfar tycker att Kajsa är så klok och säger väldigt bra saker. Hon pratar ett särskilt språk som morfar också kan. Det låter lite konstigt i andras öron, men morfar och Kajsa förstår varandra precis.

Kajsa och Kalle förstår varandra också. De pratar i telefon ibland. Det låter också väldigt bra.

Här är Kalle

Här är Kalle. Kalle har fyllt ett år i sommar. Nu kan Kalle gå. Det tycker han är roligt, ända tills han ramlar och slår sig. Då gråter Kalle mycket högt, så att hans mormor får ont i öronen.

Kalles mamma håller på att lära mormor att vara barnvakt. Då får mormor lära sig att trycka in en banan i munnen på Kalle när han är ledsen. Då tystnar Kalle. Man kan inte skrika med banan i munnen har Kalles mamma upptäckt.

Kalle tycker mycket om böcker. Det tycker hans mormor är roligt och bra. Den boken som Kalle tycker bäst om är psykologiboken som står i mormors bokhylla. Mormor tror att Kalle ska bli psykolog när han blir stor.

Sen förstår mormor att psykologiboken går bäst att kasta. Då tänker hon att han kanske inte blir psykolog i alla fall.

När Kalle har kastat väldigt många böcker omkring sig och mamma och mormor har sagt "ajaj" många gånger, då går Kalle. Han tröttnar på tjatet. Istället hittar han fruktfatet med äpplen. De går också bra att kasta tycker Kalle.

Mormor blir alltid jätteglad när Kalle kommer. När han går hem igen pustar mormor ut. Hon är glad då också.